”Dan före dan”

Dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dan, före dopparedagen.
Jag kanske borde börja räkna ner först på måndag men det är ju rätt roligt att dra ut på det också. Jag eldar varsamt mitt datumljus (även om jag åkat glömma det några gånger) men jag håller koll på räkningen och ser den fina aftonen närma sig.

I morgon gör jag min sista dag på jobbet. Mitt projekt är slut och vi har lyckats skapa en trevlig serie som kommer på Sjuan till våren. Vad som händer här näst är ännu oklart men jag är, kanske för första gången, inte orolig. Inte på det sättet att jag tror att jag kommer att få ett jobb illa kvickt men jag känner att jag lärt mig att inte oroa mig i onödan. Nu kan vi ju minnas dessa rader och återkomma i februari om jag fortfarande då står utan ett projekt och skriker rakt ut i panik, men just här och nu känner jag bara att det skall bli så himla skönt att vara ledig i några veckor, njuta av Nicklas och min egentid som vi får i och med vår kommande resa och slippa tänka arbetsrelaterade tankar dag ut och dag in. Det kan vara så att något av det bästa med min bransch är just att efter ett projekt så kan man liksom släppa ALLT. Det är klart. Finito. Butiken är stängd. Sen är det bara till att vila ut, rensa skallen och börja helt på ny kula igen. pigg och glad. Lite som en detox.

Då det är dan, före dan, före… Ja ni fattar. Så har jag slängt fram det sista i pyntarväg. En liten juleduk ligger nu på köksbordet och pensionärifierar vårt hem en aning. Men jag gillar den. Minns dock inte helt vart den kommer ifrån… Mamma, vet du?

Skönhetssömnen skall nu få träda in. Gick just förbi spegeln och insåg att det är på tiden att ta igen lite sådan!