Ibland så ordnar sig saker bara så jäkla bra. Man måst komma ihåg att vara tacksam för det! Dunka sig själv i ryggen lite mer och varför inte utdela lite fler highfives. Man får faktiskt lov att vara stolt över sig själv. Hur tabu det än är.
När jag började jobba med tv-produktion så var det med skräckblandad förtjusning. Ingen trygg tillvaro direkt och inte visste jag heller inom vilken del av produktionen jag skulle hitta min roll. Idag är det fortfarande inte ristat i sten att det är i den här branschen jag kommer att fortsätta arbeta om några år men just här och nu så är jag så innerligt tacksam över att JAG vågade, att jag fått uppbackning bakifrån hur det än gått och att Nicklas och jag hela tiden har ett sunt förhållningssätt till hur vi arbetar och lägger upp vår tid och ekonomi för att få det att fungera.
Jag var under drygt två års tid kvar på samma projekt, något jag då grämde mig över för att jag aldrig ”kom vidare”. Idag så ser jag den perioden som det bästa som kunde hända då jag fick tid att hitta min plats, känna en trygghet i att jag visste att det jag gjorde var bra och band kontakter som kom att bli värdefulla längre fram.
I våras fick jag möjligheten att jobba med en av SVT:s storsatsningar i höst, under sommaren har jag sedan fått vara ute bland djur och härliga människor på ett av TV4:s större projekt. Nu de senaste veckorna har telefonen faktiskt ringt ett antal gånger och erbjudit bland annat utlandsprojekt projekt som jag inte skulle vågat hoppas på för tre år sedan. Nu hade jag dock redan hösten uppbokad och det kommer bli bra det också. Ett Stockholmsbaserat projekt med hyfsat normala arbetstider. Något sådant kan vara väl så värt även om ett utlandsprojekt hade varit gött när hösten blir som ruggigast.
Nog svamlat. Godnatt.
Ohlinghome 