Julkaoset har börjat!

Åh fy satan i gatan. 30 november och Stockholms city har gått christmascrazy! Jag har nu under några timmar spenderat tid i stan, lite adventsmysigt tänkte jag och såg framför mig att jag i lugn och ro här på kvällen skulle strosa runt och kanske hitta en eller två julklappar. Även en blommig klänning stod på inköpslistan. Kräkas är vad jag vill göra nu här på den fullpackade tunnelbanan med mina matkassar och lite annat i händerna. Typ inget av det jag tänkte köpa hittade jag! Fram till jul kommer jag nu endast att besöka stan på vardagsförmiddagar alternativt åka till något köpcentrum utanför stan.
Enda stället det var någorlunda lugnt var bortanför Mariatorget där jag önskedrömde om typ allt inne på Brandstationen.

20131130-174722.jpg

20131130-174730.jpg

20131130-174710.jpg

20131130-174656.jpg

20131130-174646.jpg

Annonser

Vinterlandskap

20131130-113845.jpg
Natten är över, några timmars orolig sömn har jag fått och en Statoilkaffe har gjort att jag lyckades ta mig an de första 20 milen mot Stockholm. Åkrarna, skogarna och landskapet utanför fönstret ger en riktig vinterkänsla då frosten lagt sig under natten och då vi spelat lite julmusik i bilen så vill jag inget hellre än att jula till det ännu mer hemma än vad jag gjorde i veckan! Ryktet säger att Nicklas och hans pappa har huggt oss en liten gran, denna ska nog få flytta in redan nu i helgen tror jag bestämt!
Jag ser verkligen fram emot lite helg nu, sovmorgon, adventsfika och mys i soffan står på agendan!

Sova middag

Helt upp och ner känner jag mig i huvudet. Har nämligen just sovit några timmar här mitt på dagen, vet inte hur länge sedan det var som jag verkligen sov, och somnade, mitt på dagen. I skrivande stund vet jag inte om det är bra eller inte inför nattens arbetspass men visst var det skönt, det ska jag inte sticka under stolen med. Dock känner jag mig som en påse skit typ med håret på ända, mascara under ögonen och lite småsvettig då jag somnade med kläderna på. Tre timmar kvar tills det andra passet för dagen börjar så nu ska jag och min assistent Sanne kika på Idol och äta lite godis för att piggna till här. 

20131129-200657.jpg

När man fastnar på Hemnet och drömmer lite.

Fem miljoner. En siffra som är så stor att det inte ens går att tänka på. Fem miljoner är vad snittet för en villa en bit ifrån centrala Stockholm kostar. Fem miljoner kostar huset nedan. Fan, när någonsin kommer man ha råd med det? Vi snackar 750 000 i kontantinsats och så gärna att man har några hundra tusen kvar på kontot. Som så många gånger hamnar jag på Hemnet, för att finna inspiration, men samtidigt som jag blir glad av alla fina hem så blir jag lite ledsen över att den bostadsvision jag har inte direkt går hand i hand med den vision jag har gällande arbetsort. Drömma går ju fint och vem vet, kanske vinner man på lotto någon gång… Måste bara börja spela först!

Huset nedan är typ drömmen. Inte nu men i framtiden. Inte för stort, nyrenoverat precis i rätt stil, inte för nära men inte heller för långt ifrån stan. Eller så flyttar vi till Karlskoga och köper något liknande för 500 000 och börjar jobba på Karlstad allehanda! 
BildBildBildBild

 

http://www.hemnet.se/bostad/villa-4rum-lindalen-tyreso-kommun-gransvagen-25b-5669547

Mätt så att det står härliga till!

En lång och trevlig dag är nu över. Min mage är spänd som en ballong av allt gott jag blivit bjuden på idag. Blir man bjuden på mat tre gånger inom loppet av sex timmar i olika sällskap där man inte kan tacka nej för att någon ansträngt sig så blir man mätt om man säger så! Köttgryta till lunch med tillhörande päronpajsdessert blev vi bjudna på när vi anlände till Karlskoga, två timmar senare stundade adventsfika med massa bakverk hos Nicklas morfar och två timmar efter det så blev det tre rätters hemma hos Nicklas pappa. Där fick man för att man försökte vara lite nyttig igår liksom. Efter den sista middagen så var det dags för mig att bege mig mot min arbetsort med mitt team som plockade upp mig på vägen. Fantastiskt skönt att det gick att få till ett Värmlandsbesök nu innan jul, det blir ju inte så ofta som vi kan besöka Nicklas släkt liksom.

Nicklas själv stannar nu en natt hos sin pappa och så ses vi åter på lördag när jag kommer hem från veckans sista arbetspass.

20131128-231630.jpg

Bor man på en liten herrgård mitt i skogen så kan en ”enkel” liten middagsbjudning se ut enligt ovan. Fint som snus. 

Aldrig mer lita på SL (eller va tidsoptimister)

-Har du inte ätit din gröt än? Frågar Nicklas mig varpå jag skyndar mig lite extra.
-Nu är JAG klar, säger jag och väntar vid ytterdörren på N som knäpper jackan.
Med varsin skvalpande kaffekopp i handen (mycket opraktiskt just nu) och typ tre minuter sena går vi med raska steg mot tunnelbanan. Tanken är att inte chansa utan ta ett tåg tidigare för att va säkra på att vi hinner med bussen från Cityterminalen. Cirka 80 meter från stationen i Höjden ser vi tunnelbanan gå och vi inser att vi nu endast har EN chans att hinna, men vi vet att tidsmässigt ska vi hinna. De kommande sju minuterna känns som en kvart och det som sedan ska ta 13 minuter till stan har redan vid Slussen tagit 15. Vi kryper fram. Jag svettas, Nicklas svär och jag försöker ringa Swebus support för att få tag på någon som kan hålla vår buss mot Karlskoga. Nicklas förbereder sig inför sitt livs sprinterlopp, packar ner ytterkläder i ryggsäcken och beordrar mig att skynda mig så gott jag kan, han kommer ta löpet! Tio minuter kvar till avgång, fortfarande flera hållplatser från Cityterminalen, så får jag tag på en dam i växeln hos Swebus. Jag ber med min snällaste stämma att hon ska be vår buss vänta på hos, inget kan hon lova men hon ska försöka. 08.42, tre minuter innan avgång rullar vårt tåg från helvetet in på T-centralen. Nicklas försvinner iväg likt en blixt och jag joggar på så gott jag kan med resebag och ryggsäck och trycker mig igenom Stockholms alla egocentriska människor som endast tittar rakt fram och går i bredd. Jag sneglar mot stora klockan ovanför rulltrappan och inser att ”vår buss” nog har gått redan. Det piper ur mina luftrör, svetten rinner och jag svär över den dåliga konditionen. Cirka fem minuter efter avgångstid når jag busshallen, jag ser Nicklas vinka och jag dör en lättnadens suck. Vi hann! Tack busschaffören, tack damen i växeln, tack älskling för att du sprang så fort MEN DÖÖÖ SL!!!

20131128-091447.jpg

Dejt med de tappra tre

God afton. Just hemkommen från biodejt med Stockholms bästa trio. Nog för att jag var trött efter jobbet men en film i goda vänners lag är ju något man alltid har energi för. Filmen vi såg var Gravity, inte min typ av filmgenre men den var riktigt cool och Sandra Bullock var grym. En kopp té på Tullys på Götgatan blev det efteråt och vi snackade om livets stora och små frågor. En fin liten kväll, i all sin enkelhet. Här hemma väntade sedan en finfin middag i form av ugnsbakad lax med lökröra och blomkålsmos. Att Nicklas är lite av en ”hemafru” nu på dagarna är riktigt fördelaktigt måste jag säga. Middagen fick vi dock inte inta ihop då han nu är iväg och tränar fotboll, 23.00 är en konstig tid för det måste jag säga, konstig att äta middag på också i och för sig men det är så vårt liv ser ut. Inga regler, inga fasta punkter men det passar oss.

20131127-230406.jpg

Starten

20131127-101938.jpg
Kardemummagröt med solros och linfrön, ett ägg och en banan startade min dag. Eller dag och dag, mörkaste morgon snarare. Jag har aldrig haft svårt för att gå upp på mornarna men jäklar vad ögonlocken tynger efter några timmar. Måste.gå.och.lägga.mig.tidigare!
Imorgon är det inget arbetspass, tack och lov, inte för att det blir sovmorgon för det då vi åker till Karlskoga men skönt att göra något annat. Sedan väntar dubbelpass i Dalsland på fredag-lördag innan min ”helg” börjar!

Skit i tiden, jag gjorde det

Fy fan rent ut sagt. Jag tänkte att tre kilometer får räcka denna snorkalla sena kväll. Nicklas pressade mig och sa att jag inte skulle bestämma mig innan utan försöka att köra en kilometer längre än jag tänkt. När jag sedan var uppe i fyra kilometer under rundan i mitt luffsande tempo så gav jag mig fan på att knipa även den sista kilometern upp till halvmilen. En tid att skryta med blev det ju inte direkt men jag sprang de där fem kilometrarna och de sista 500 kändes som en oändlighet. Trots kylan så var det friskt och rätt lättandat och som det så klyschigt heter så är det så jäkla skönt nu efteråt, även om mitt huvud bultar, kinderna är illröda och jag typ tänker att jag aldrig vill springa igen. 

20131126-211517.jpg

Lång start på bakkvällen

Hej hå, hej hå, som de sju dvärgarna sjunger. En seg eftermiddag har jag haft här med en lång startsträcka för att över huvud taget orka göra något som helst vettigt. Kände mig näst intill sjuk när jag kom hem. Frusen, lite bubblig i magen (ursäkta) och trött som aldrig förr. Iförd endast mitt vackra underställ la jag mig i soffan och slumrade till, dock med en tillsägelse från Nicklas att jag inte borde sova nu utan hålla mig vaken ett tag till. Vila en stund gjorde jag i vilket fall och efter att jag blivit serverad lite middag så piggnade jag till en aning och tog tag i det där lussebullebaket jag planerat. Sagt och gjort satte jag en deg på jäsning och nu två timmar senare finns det både bullar i olika former och en saffranslängd här hemma. Även om jag inget hellre vill just nu än att skriva dagens avlämning och sedan säcka i soffan så funderar jag på att försöka jogga några kilometer. Fy vad tungt det känns men lussebullar formar inte direkt den ”Zansibarkropp” jag önskar… Får se vad jag mäktar med!

20131126-194409.jpg

20131126-194447.jpg

20131126-194607.jpg