Kvällsaktivitet

Tredje advent är redan här. Fem dagar till på jobbet och sedan är det ledig framtid som hägrar. Veckan som kommer är fullspäckad med intensiva arbetsdagar och mycket som skall (måste) hinnas med. Fyra av dessa fem kvällar är också redan planerade så det är inte mycket till övers för egentid inte. Men det går väl det också. Kvällsaktiviteterna är trots allt härliga sådana så det skall nog gå an.

På tal om kvällsaktiviteter så har jag denna söndag varit iväg och blivit firad av mina fina här i Storstaden. Fika på Gildas inledde kvällen och jag fick den finaste av mjölkannor i present. Picknick, signerad Marianne Westman, för Gustavsberg. Fint som snus! De vet vad jag gillar mina kära vänner!

En härlig helg lägger jag bakom mig och hoppas på att den kommande arbetsveckan slinker förbi på ett ytterst smärtfritt sätt.

Nu behöver sockerskålen inte vara ensam mer!

Alla kan göra något!

Igår fick vi nog av all skit som pågår i vårt land just nu och gjorde en insats. Ja vi räddade inte världen eller löste stora politiska konflikter men kanske gjorde vi i alla fall en persons dag något bättre. Och det räcker. Bara man försöker!

Vid vårt Coop i Hammarbyhöjden sitter det en dam. Dag ut och dag in sitter hon där och önskar god jul. Nicklas och jag bestämde oss för att samla ihop lite varma kläder och ge till henne. Vid överräckning stannade jag sen och pratade med henne. Inte för att vi kunde kommunicera särskilt bra men hon berättade var hon kom ifrån och att hon nu försökte spara ihop pengar för att kunna få åka hem igen. Jag frågade om det var något hon behövde och högst upp stod enkla hygienartiklar. En kasse med lite mat, schampo, tandborstar, tandkräm, intimprodukter och en peng räckte vi över till henne när vi lämnade affären. Hon tog tacksamt emot allt och önskade ömt ännu en gång god jul.

Denna lilla insats kanske inte påverkar hennes situation märkbart men kanske kunde hon i alla fall för en stund känna att någon såg henne.

Idag känns Sverige lite ljusare! Inte för min insats kanske men för att solen strålar många timmar och bländat dammtussarna i vardagsrummet!

Lucia och hjältar

Tanken var att jag skulle gå upp i ottan. Sätta på kaffe och värma lite lussebullar och sedan försöka dra upp Nicklas till Luciasändningen klockan 07.00. Så blev inte fallet. 10.30 vaknade jag istället av solens strålar i sovrummet och då var det bara att ta sig i kragen och göra det bästa av situationen. Då Nicklas ändå sov fortfarande så tassade jag upp och gjorde i ordning en lussefrulle. Kokta ägg, pressad juice, köttbullemackor, vanilj och kokoskvarg med mango och så klart lussebullar.

Länge har vi nu dragit oss i soffan och istället för Luciasändningen blev det reprisen av Svenska hjältar galan. Så himla jäkla fint. Så himla fina människor det finns och vilken boost det blir att själv försöka göra något. Ja jag hade tårart i ögonen vid i princip varje inslag.

Då ordet lucia kommer från latinets lux, vilket vad jag förstår betyder ljus så är det väl just det man skall försöka göra idag på ett eller annat sätt. Med tanke på den fina galan igår så skall jag fasen klura ut något bra. Det finns ju flera sätt att sprida ljus på.

Finaste musikframträdandet under galan tycker jag var när Thomas Anderson Wij sjöng Mauro Scoccos låt ”Du är aldrig ensam”.

När stormen river, när broarna brinner
När hopp och mening, bara försvinner
När du känner dig liten, och när ingen finns där
Då är du ändå aldrig ensam, så länge jag finns här
/Mauro Scocco

Det regnar och är kallt men det blev ändå en varm kväll

En fin fredag har det varit. En rätt vanlig dag till en början som sedan sakta men säkert stegrade sig och blev bättre och bättre. Efter jobbet hann jag hem och för en gångs skull kunde jag åka in till stan i annat än en stinkbomb på kroppen. Min fina Nina mötte jag upp och i ett småregnigt Stockholm promenerade vi kullerstensgatorna bort i Gamla satan och hamnade nere i en källare där vi drack glüwein i kanel och socker kantade glas. Efter en mysig stund begav vi oss upp till Storkyrkan där vi bevittnade en vacker luciakonsert. Eller bevittnade var väl att ta i! Vi satt på en sidoläktare bakom en pelare och såg inte mycket men hörde gjorde vi och det var väl huvudsaken. Vackert värre!
Med en mysig och rofylld känsla i kroppen ville vi inte avsluta kvällen riktigt än så vi slank in på Primo Ciao Ciao och umgicks ytterligare över ett glas vi och en ”finpizza”. Det är sådana här kvällar som gör att de träliga vardagarna liksom mäktas med och att de gråa och regnfyllda dagar ändå blir ljusa. När vi kramades adjö vid Odenplan så tilltog regnet och det började kyla på. Men jag kände mig trots allt varm, tack vare denna mysiga kväll med min fina vän.

Regndroppe på näsan men glad ändå!

Ett stycke tallkvist i julestress

Tänk att solen varit framme idag! Ja en lång stund till och med. Inte för att jag var ute och lapade något av den, nej då, jag satt inne i ett mörkt synkrum och ställde frågor om diverse animaliska krämpor. Men det är ju fint att veta att den fortfarande existerar.

Julen närmar sig nu. Snabbt snabbt går det och jag har fortfarande inte hunnit köpa de klappar jag tänkt, inte heller göra något julgodis eller slagit in en enda av de presenter jag redan köpt. Planera Hongkongresan har jag inte börjat med för fem öre heller. Det sistnämnda stör mig. Jag brukar alltid göra noggranna listor på saker jag vill se/uppleva/göra. Pinnmärka på mobilkartan och gärna göra lite research kring restauranger att besöka. Men det får väl bli i mellandagarna i sista minuten för innan jul är det just julen jag fokuserar på. Jag vet att jag inte behöver slå in paketen här i stockholm, jag vet att jag inte behöver koka några kolor och jag vet att det blir jul även om jag inte köper allt jag funderat på till mina nära och kära MEN JAG VILL. Men man kan inte få allt man vill sägs det…

Något jag dock ömt värnat om och lyckats få till här hemma är de juliga växterna. På köksbordet just nu finns hyacinter i glasvas och konservburk och en liten tallkvist i en gammal flaska. Fint och prisvärt, vilket uppskattas då de där hyacinterna liksom växer lika fort som smör smälter i solsken.

  

Canon G16 vs Canon G7X

Funderar och funderar på den där kameran… Ska jag eller ska jag inte köpa en ny?! Det känns på ett sätt lite trist att köpa en exakt lika dan kamera som den jag har fast i uppgraderad version. Samtidigt vill jag inte lägga för mycket pengar.

Just nu är det mellan två kameror som mina tankar går. Antingen Canon G16 som då är en rejäl, bra och prismässigt okej kamera. Eller så är det en lite vassare, smidigare och dyrare sak vid namn Canon G7X.

Jag tänker vidare och hoppas på att julrean liksom visar vägen och sätter ett pangpris på någon av dom!

Räddat lite liv

Dagen mitt i vardagsveckan redan. Födelsedagen förlängde liksom helgen och det känns som att hela arbetsveckan ligger framför mig. Så är ju dock inte fallet utan snart är helgen åter här. Idag har det varit kallt, ösregnigt och illaluktande på jobbet. Det går alltså inte beskriva hur illa jag luktar just nu (nej jag har inte hunnit duscha än). Jag luktar kodynga i håret, om mina kläder, om armar. Ja hela jag helt enkelt. Det är liksom en sötsur doft som inte går att beskriva och det är något man får på köpet i min nuvarande vardag. Idag har det dock uträttats stordåd så då är det klart värt allt ösregn, kalla tår och bajsluktshår. Att rädda liv känns på något sätt som ett riktigt jävla bra arbete. Och JA jag kan faktiskt ta åt mig typ 2% av äran för jag gav ett handtag när det behövdes extrahänder vid ett tillfälle. Men annars är det de grymma veterinärerna vi arbetar med som skall ha all eloge!

Nu är det en rejäl tvagning av kropp och hår som gäller och sedan skall det väl intas någon form av föda. I kväll blir det ingen festmåltid direkt. Lutar åt lite grillkorv. Men i måndags var det festmåltid som gällde och jag serverades nedanstående:

Apelsinstekt ankbröst med rödvinssås och potatiskaka! Jag dog matdöden.    

Till efterrätt fick jag Tarte Tatin med vaniljglass. Dog efterrättsdöden.

Tröttmössa och en festlig bukett

Idag var det tidig uppgång som gällde. 05.45 ringde den hemska klockan och jag ville bara dra något mörkt över mig. I tidig rusning körde vi till jobbet och i fetaste rusningen körde vi sedan hem. Jag la mig i Nicklas knä i soffan när jag trillade över tröskeln och ville typ gå och lägga mig direkt men jag tvingade mig upp och lunkade iväg till gymmet för lite tabatapass.

Nu känner jag mig lite piggare igen och jag väntar på något som doftar riktigt gott från köket. Helgrillad kykling med massa heta kryddor ser det ut som och det passar denna mage fint då jag tryckte en hel korv med ärtsoppa till lunch och kan behöva blanda upp det med lite annat…

Förutom alla hyacinter, lilla granen och en rad andra juleväxtrer så bor det nu även en lite mer festlig bukett här hemma. Den går under namnet Emmas egenkomponerade födelsedagsbukett. Älskar att blanda hej vilt bland styckblommorna. Denna gång blev det två maffiga rosor?! som liknar pioner, tistlar och lite grönt och skönt!

Tacken räcker inte till

Att få presenter är verkligen inte allt. Det är verkligen inte det. Men jag kan inte ljuga och säga att jag inte tycker att det är lite roligt. Det är något med förväntningarna. Att öppna och få bli glad och överösa den man fått gåvan av med uppskattning. Jag och min syster har verkligen varit riktigt lyckligt lottade och fått riktigt fina presenter som barn. Det var inte alltid stora saker som kostade massa pengar men det var fina genomtänka presenter. Allt från cykeln med stödhjul, en hemmasnickrad trädkoja till den där hamstern man tjatade sig sönder och samman om.

Nu har Nicklas liksom tagit över där mina föräldrar lämnade av mig…
Jag vet inte om de pratat ihop sig men jag får fortfarande så fina presenter. I år var inget undantag och mindre hade varit fint nog. Sen att jag har över 100 grattishälsningar på sociala medier värmer ju också kan jag säga!

I årets födelsedagspaketer fanns bland annat en skidhjälm ifrån mor och far. En fin top, Frankie daily journal och en perfekt väska ifrån Nicklas. Sen fick jag också grytvante från Svenskt tenn, ett doftljus och en fin glasbjällra av Nicklas mamma. Tusen tusen tack allihop!

En handväska. En sån där extra fin fick jag av älskade N.

Ett doftljus som doftar mjukt och blommigt och vars ”stearin” går att smörja in sina händer med fick jag av Marita. Sen den finaste kalendrar av dom alla hade Nicklas också fått tag på.

Marita hade även denna fina grytvante med sig i ett av paketen. Kökslyx det!

Den lilla födelsedagen. Dagen.

Först och främst så borde det vara standard att vara ledig på sin födelsedag. Gu så härligt det har varit. Mycket av härligheten beror nog iof på att Nicklas också varit hemma så jag har blivit väl uppvaktad på denna 26:e födelsedag!

Blev väckt med paket och frukost på sängen. Ja först fick jag brickan ställd på mitt huvud men det kan ju också kan vara ett roligt inslag.

Gissa om jag sedan blev glad över att solen bemödat sig att titta fram! Jag ser det som en present i sig bara det!

Ett glatt födelsedagsbarn klädd i en av presenterna från N. I bakgrunden hänger en annan. Jag blev riktigt bortskämd alltså. Tack älskling!

In till stan bar det sedan och solen fortsatte att iaf skymta fram då och då. Lunchbuffé på Grill blev det och sedan strosade vi mest runt och bara hade det trevligt.

Nu har jag varit och simmat och väntar på en fin födelsedagsmiddag som i detta nu förbereds för fullt ute i köket!