Jag och de vattengympande damerna

Träningen idag då? Jo när jag kom hem så var det inte direkt så att motivationen att ge sig ut i slasket var på topp, att gå till gymmet mellan 18-21 är inte heller att tänka på då det alltid är överfullt så jag satt en stund i soffan och övervägde att skita i allt. Jag tog mig dock samman och bestämde mig för en träningsform jag nog inte utövat sedan gymnasiet, nämligen simning. 900 meter har vi enligt google-maps till Sandsborgs simhall så dit knatade jag med bikini och handduk i ryggsäcken. Väl framme så kändes det som en omöjlighet att få till någon form av intensiv simning då den lilla 25-meters bassängen dels var fylld av lekande barn, dels ett vattengympapass och sedan trängdes allt från äldre sengångare till crawlfantaster i snabba simglasögon på den lilla motionsdelen. Att den slappa leopardbikinin jag främst solar i annars inte alls funkar i denna typ av aktivitet borde jag också räknat ut med lillfingret och gjorde inte situationen lättare. I 20 längder höll jag ut. Ibland sparkad av en sengångare, ibland vattendränkt av ett lekande barn och titt som tätt omsimmad av en i snabba simglasögon. Just när jag var beredd att kasta in handduken och lämna simhallen så drar kvällens sista vattengympapass igång. Okej, jag hade kunnat gå hem men smålänningen i mig kände att jag måste utnyttja tiden jag ändå spenderar här då jag betalat 100 spänn. Ni förstår kanske vad som komma skall. Jag utövade helt sonika ett vattengympapass, ihop med 15 stycken 60 plusare, iförd en bikini från helvetet och med världens flin på läpparna då jag inte kunde sluta skratta åt situationen. Jag ska inte säga att passet inte gav något för jag försökte ändå ta i för kung och fosterland när vi ”gjorde åttor med fötterna”, trampade vatten för att ”inte drunkna när vi ramlat från båten” och ”paddlade kajak” med frigolithantlar, men jag tror inte att detta är vägen för att orka löpa en mil på en bra tid direkt.

Efter passet skyndade jag mig ut och slängde mig in i bastun, varpå jag snabbt fick sällskap. En äldre dam började prata med mig och hälsade mig välkommen till gympan. I all sin icke beklädda glans började hon sedan förklara och visad om de krämpor hon hade och hur gympan hjälper henne. Hon fortsatte samtala och när hon var klar med sin livshistoria kunde jag med gott samvete skylla på värmen och lämna bastun. Duschade gjorde jag snabbt som fan och skrattade mig sedan ut ifrån simhallen. Ja jag säger då det. Rödmosig och med lätt huvudvärk av den långa bastustunden så promenerade jag sedan hem för att överväga om det blir fler besök på detta ställe.

20140203-223222.jpg

Annonser

En tanke på “Jag och de vattengympande damerna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s