Köttfärssås på finporslin och den sista energin

Åt middag på finporslin i ensamhet. Drog upp persiennerna för fönstrerna trots att det redan blivit mörkt igen. Tog med mig en trött banan och lite vatten i en flaska och begav mig sedan till jobbet. Låter kanske lite deppigt men det är trots allt standard. Standard sedan 21 augusti. I och för sig var det ljust när jag då gick hemifrån men nu är det mörkt mest hela tiden. De ljusa timmarna sovs mer eller mindre bort och desto tröttare blir man också på grund av bristen på ljustimmar. Känns faktiskt rätt behagligt att projektet börjar lida mot sitt slut, det tar på krafterna att leva i fladdermusens dygnsrytm. Ännu är det dock några nätter kvar och jag går på extrabatterierna nu och försöker hålla energin på högsta nivå även nu på upploppet! Ett bra jobb är viktigt att göra HELA tiden i dessa anställningsformer, finns inte utrymme för ”dåliga dagar” om man säger så!

20131019-194239.jpg

20131019-194247.jpg
En middagsklassiker som var allt för länge sedan sist!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s